Utöver Sommarsalongen presenterar vi utställningen "Barndomsminnen".

I alkoven presenterar vi Petra Blomqvist. Petra arbetar med akvarell och utgår från bilder hon burit med sig länge. Motiven har ofta sitt ursprung i drömlika tillstånd.

Naturen återkommer i hennes måleri, där skogar, stigar och öppna landskap bildar fond. I dessa miljöer finns små berättelser med människor, djur och ibland sagolika inslag som ger liv åt bilderna.

Hon använder akvarell för att bygga ljus och djup i tunna lager färg. Det ger ett klart och lättillgängligt uttryck där motiven är enkla att ta till sig.
‍

Måleriet tilltalar många, men uppskattas ofta särskilt av barn.

‍

Annika Eriksdotters konstnärskap rör sig mellan fotografi, textil och text, med berättandet som en tydlig drivkraft. Arbetet börjar ofta i ett långsamt utforskande av en plats, en person eller ett sammanhang. Genom återkommande besök och ett uthålligt närmande växer materialet fram, där det dokumentära möter det personliga.

Fotografi är centralt, men uttrycket stannar inte där. Texter, montage och förskjutningar ger utrymme för något mer poetiskt. Samtidigt löper ett textilt spår genom arbetet, där broderi och återbrukade material tar form som objekt och rumsliga inslag.

I begynnelsen var skyddsrum.

Där startade i alla fall min produktion av skyddsrum/rum eller scener. Jag såg hur konst och kulturella yttringar attackerades utifrån och förstördes eller vandaliserades. Kulturutövare angreps och hotades. Min slutsats blev att konsten måste skyddas i speciella, säkrade rum. Under arbetet förstod jag också hur det fanns en andra sida av problemet. Det var uppenbart att det fanns dom som menade att människor måste skyddas mot vissa kulturyttringar. Man borde därför låsa in den skadliga konsten. Skyddsrummen ägde på så vis en dubbelhet, vilket jag tyckte var intressant.

Jag är i grunden en målande konstnär men behövde en nystart. Därför återvände jag till min ungdoms byggande av modeller och dioramor. I detta arbete är min intention att befria mig själv och använda leken som en förlösande koefficient. Utifrån utgångspunkten i arbetet med skyddsrum, utvecklades motiv- kretsen till kommentarer, iakttagelser och företeelser i min existentiella sfär. På utställningen visar jag ett axplock av rum och scener från olika tidsperioder i mitt skapande.

‍

Jonas Holmströms måleri tar sin början i ett infall, en rörelse som uppstår i stunden och får leda processen vidare. Bilden växer fram i ett samspel mellan hand och yta, där riktningen hela tiden kan ändras.

Färgen läggs i lager, bryts upp, täcks över och återkommer i nya former. Ibland tät och fysisk, ibland mer upplöst och genomskinlig. Spår av tidigare vägval kan ligga kvar i ytan och ge en känsla av tid och flera tillstånd samtidigt.

Motiven uttalas aldrig helt. Fragment av landskap, aningar av rum. Holmströms måleri befinner sig i detta mellanrum, där det figurativa och det abstrakta inte ställs mot varandra utan verkar sida vid sida.

Marie Hettwer arbetar med skulptur, fotografi och video. Hennes separatutställningar präglas av ett rumsligt arbetssätt där scenografi, installation och material samverkar och skapar en helhet som aktiverar fler sinnen än det visuella.

Fotografiet är en central utgångspunkt, ofta med ett analogt arbetssätt där processen tillåter det oförutsedda. Ljussläpp, förskjutningar och rörelse blir en del av bildens uttryck snarare än något som kontrolleras bort.

Motiven rör sig kring stillhet, närvaro och platser där tid och minne gör sig påminda. Natur, rum och spår av människor återkommer, och tillsammans bildar de en bildvärld som är direkt men samtidigt öppen.

Tor Cedermans konstnärskap rör sig mellan det avskalade och det rikt bearbetade. I ena stunden framträder en återhållen form, i nästa öppnar sig en detaljrik och färgmättad värld. Växlingen känns inte motsägelsefull utan fungerar som en drivkraft, ett sätt att låta uttrycket förändras i takt med idé och sinnesstämning.

Sedan slutet av 1980-talet har Tors mångsidighet blivit ett kännetecken. Hans praktik rör sig över flera fält; bildkonst, skulptur, konsthantverk och scenografi möts i en sammanhängande process där gränserna mellan disciplinerna hålls öppna.

Materialvalen får en central roll och fungerar inte bara som bärare av form och struktur, utan som en aktiv del i hur verken förmedlar sitt innehåll. Skisser och idéer löper parallellt med färdiga verk och bildar en pågående rörelse snarare än avslutade helheter.

‍